Ett första urval
Hörde på kulturnyheterna att det första urvalet till Nordic Music Prize är klart. De svenska kandidaterna var väl på ett ungefär de väntade (Anna Ternheim, Jonathan Johansson, Loney Dear, The Field, Mattias Alkberg, Lykke Li, Anna Järvinen, Deportees, Veronica Maggio, Goran Kajfes). Känns väl som ganska stabila och fina val tycker jag. De andra ländernas kandidater kan jag dock inte riktigt uttala mig om då det väl är sisådär en eller två per land som jag överhuvudtaget har något hum om hur de låter. Fast det spelar nog ingen större roll, med tanke på att juryn består av mestadels britter och amerikaner lär väl den svårt överskattade Björk vinna.
Just att juryn har nästan bara brittiska och amerikanska medlemmar (Andres Lokko är enda undantaget) är i mina ögon både en styrka och en svaghet. Styrka i så måtto att man förhindrar att ledamöterna av någon sorts omedveten patriotism lägger sina röster på kandidater från ”sitt” land, och även om det med stor sannolikhet inte skulle hända så undviker man alla spekulationer liksom. Lite samma grej som att man inte har en domare från något av länderna som möts i sportsammanhang. Man försäkrar sig helt enkelt om att det blir en opartisk bedömning. Svagheten är dock att de bidrag där det sjungs på något av de nordiska språken och där texten är en viktig del (exempelvis Alkberg eller Järvinen) mer eller mindre blir ”diskvalificerade” eftersom jurymedlemmarna inte fattar texten. Kanske borde man istället låtit halva juryn bestå av representanter för de nordiska länderna (en från varje land) och andra halvan av så att säga utomstående.
Nåväl, själv hoppas jag lite på de svenska bidragen (mest: Lykke Li, Deportees, Mattias Alkberg, Loney Dear). Men då har jag ju som sagt bara hört några enstaka av de andra ländernas kandidater så jag vet ju inte riktigt om det gömmer sig något fint där. Ska bli intressant att se på torsdag vilka tolv som blir nominerade.
Just att juryn har nästan bara brittiska och amerikanska medlemmar (Andres Lokko är enda undantaget) är i mina ögon både en styrka och en svaghet. Styrka i så måtto att man förhindrar att ledamöterna av någon sorts omedveten patriotism lägger sina röster på kandidater från ”sitt” land, och även om det med stor sannolikhet inte skulle hända så undviker man alla spekulationer liksom. Lite samma grej som att man inte har en domare från något av länderna som möts i sportsammanhang. Man försäkrar sig helt enkelt om att det blir en opartisk bedömning. Svagheten är dock att de bidrag där det sjungs på något av de nordiska språken och där texten är en viktig del (exempelvis Alkberg eller Järvinen) mer eller mindre blir ”diskvalificerade” eftersom jurymedlemmarna inte fattar texten. Kanske borde man istället låtit halva juryn bestå av representanter för de nordiska länderna (en från varje land) och andra halvan av så att säga utomstående.
Nåväl, själv hoppas jag lite på de svenska bidragen (mest: Lykke Li, Deportees, Mattias Alkberg, Loney Dear). Men då har jag ju som sagt bara hört några enstaka av de andra ländernas kandidater så jag vet ju inte riktigt om det gömmer sig något fint där. Ska bli intressant att se på torsdag vilka tolv som blir nominerade.
Etiketter: Nordic Music Prize
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home