2 Steg Från Paradise

Ju mer jag lyssnar på ”2 Steg Från Paradise” desto klarare står det att den hör till den lilla skara skivor (ingen nämnd, ingen glömd som man brukar säga) som är fantastiska första gången man hör dem men sedan ändå fortsätter att växa för varje lyssning. Jag föll för den redan vid första lyssningen men ändå har den bara blivit bättre och bättre och krupit närmre och närmre för varje genomlyssning.

Det är en skiva där Håkan både musikaliskt och textmässigt lyckas återknyta till sina tidigare album samtidigt som han tar ett steg framåt och fortsätter förädla och utveckla sin popmusik. Man kan höra spår av både ”Kolikbarn” och ”Edelweiss” såväl som ekon (om än något mer avlägsna sådana) från de två första skivorna i de elva sångerna, men där finns som sagt också en utveckling. En utveckling som känns ny och spännande men samtidigt också lyckas kännas som en naturlig fortsättning på ”Edelweiss”. Man har förfinat och renodlat vissa av de element som fanns på den skivan, skalat av en del annat, lagt till lite nytt och fått fram den här mixen av klassiskt hellströmsk pop, alla de influenser som nämnts i intervjuer och recensioner och ett framåtskridande som visar att Håkan ännu vill utvecklas och hitta nya uttryck.

Det är en skiva i princip helt utan dalar. En skiva som både förvaltar ett arv och pekar ut en riktning för framtiden. Det är fantastiskt bra helt enkelt.


PS. Sa ju att jag skulle skriva om "2 Steg Från Paradise" innan veckan var över, och tänka sig nu har jag hela nio minuter till godo.