Annika har gjort det igen

Sitter och lyssnar på Facit. Igen. Tredje eller fjärde gången bara idag. Och nu efter några genomlyssningar är det bara att konstatera att Annika har gjort det igen. Det gick i och för sig att konstatera redan efter första lyssningen, det kändes genast att det var en kanonskiva, men ju mer jag lyssnar på den desto mer övertygad blir jag om att hon återigen har lyckats. Lyckats med att göra en skiva som känns, en skiva som talar rakt in i hjärtat och lyckas kännas som att den lika gärna skulle kunna handla om mig och mitt liv. Lyckats med allt det där som gör att jag föll för Annika till att börja med.
Precis som med senaste Hello Saferide-albumet har hon lyckats utvecklas och ta ett steg framåt utan att tappa något av det som gjorde förra skivan så underbar. Texterna, jämtländskan, smärtan, humorn, allt det som gör Annika så jäkla fantastisk.

Jag kan omöjligt välja ut en favoritlåt (jag älskar allihop) och jag kommer inte sätta något betyg (Annikas skivor står lite över det där med betyg). Jag nöjer mig med att konstatera att Annika Norlin har gjort ännu en fantastisk skiva. En skiva jag kommer både gråta och dansa till under lång tid framöver, dansa för att hjärtat blöder som Annika sjunger i den geniala "Dansa, fastän".