Iggy levererar vad man förväntar sig

Iggy & The Stooges
Här får man ganska exakt det man väntat sig. Iggys väst åker av redan innan första låten börjat och sedan far han runt som ett jehu både på och, påfallande ofta, nedanför scenen. Trots den ådriga gubbkroppen är det svårt att tänka sig att det energiknippet faktiskt är en bit över 60, själv är jag 24 och skulle nog inte orka mer än en låt (om ens det) i samma tempo och intensitet.
Resten av bandet behöver man egentligen inte orda så mycket om, de står mest där de står men levererar ett stabilt sväng som faktiskt känns oväntat vitalt. En bit in i konserten bjuder Iggy upp publiken på scenen och ett gäng saliga fans lyckas ta sig upp för att dansa, röja och sjunga med sin idol. Det skänker konserten en intressant dimension av publiksamspel och skapar naturligtvis stort jubel hos åskådarna.
Det är som sagt intensivt och Iggy är en mycket god underhållare. Men i grund och botten är det ganska exakt det man väntat sig.

Betyg: 3