Mer nedanför scenen än på den

Andreas Grega
Redan i första låten är Grega nere och vandrar runt bland publiken och hoppar i den stora vattenpöl som bildats i dalen efter föregående dagars regnande. Det sätter tonen för resten av konserten. Han spenderar sedan mer tid nedanför scenen än på den, han gör en mängd utflykter bland publiken, vattenpölshoppandet återkommer ett par gånger (och för varje gång får ha med sig fler och fler fans ut i vattnet) och ett tag framemot slutet dansar han ända bak till ljudtornet och tillbaka. Man kan utan att ljuga säga att det här är en artist som bokstavligt talat festar med publiken. Nog för att man då och då ser artister som hoppar ner i diket framför scenen men det här är nog första gången jag ser någon som faktiskt klättrar ut i publikhavet och dansar och festar med sina fans. Det känns inte heller påklistrat eller som en spelad grej utan Grega känns riktigt laddad och verkar ha genuint roligt under konsertens gång. Det är fruktansvärt roande och publiken gillar det förstås. Överhuvudtaget känns det som en i många avseenden unik konsert, det är nog både första och sista gången man ser en spelning där huvudpersonen klättrar ut i publiken för att tillsammans med publiken hoppa i en stor vattenpöl. Det är kul att ha sett och fruktansvärt underhållande.
Utöver sina många utflykter i publiken hinner Grega även med att agera allsångsledare, klättra ungefär så högt det överhuvudtaget går att komma i scenkonstruktionen, stagediva (med tillhörande crowdsurf naturligtvis) ett par gånger och naturligtvis framföra sina svängiga låtar. Han är lite hes men det gör inget, Andreas Grega är i sanning en underhållare och estradör av rang, en artist som bör upplevas live. En fruktansvärt kul konsert att ha sett.

Betyg: 4