Tältet kokar

La Roux
När La Roux kör igång sin konsert är Linnétältet inte välfyllt, det är proppfullt. Proppfullt av en publik som dansar sig igenom konserten, som förvandlar tältet till en kokande klubb, som får luften att spraka av energi, eufori och en känsla av att just nu är allt som betyder något.
La Roux har gjort sin läxa, allt med konserten är väldigt mycket 80-tal. Allt ifrån den electrosynthiga musiken till hur bandet ser ut andas 80-tal. Fast det är 80-talet uppdaterat till 2010. Trots influenserna från och tillbakablickarna mot decenniet då huvuddelen av publiken, inklusive undertecknad, föddes känns det väldigt modernt och väldigt mycket här och nu. Visst är låtarna i mångt och mycket bagateller men det spelar liksom ingen roll, just här och just nu fungerar de utmärkt, det är musik att dansa och festa till och det är precis vad publiken är här för att göra; dansa, svettas och ha jävligt roligt.
Och trots att det redan från början är oerhört varmt och svettigt inne i tältet höjs temperaturen ytterligare när den avslutande ”Bulletproof” sparkar igång. Det blir vad som bortsett från Håkans furiösa inledning antagligen är festivalens största fest. Det blir galet. Och så är det ju en jäkligt bra poplåt.

Betyg: 4