När jag var tonåring älskade jag Elvis

Lovade ju att uppdatera här under helgen någon gång och löften ska man hålla så då är det bäst jag uppdaterar här. Lyssnade på Elvis för första gången på rätt länge häromdan. Hade en kompis på besök och då kom vi på att vi skulle spela lite Elvis innan vi promenerade ner till studentpuben. Det var trevligt. Elvis är ju alltid Elvis liksom. Lyssnar dock inte på honom särskilt ofta nu för tiden. När jag var yngre (sisådär 15-19) lyssnade jag dock en hel del på Elvis. Så pass mycket att när högstadiets klassföreståndare i samband med att vi slutade nian skrev ihop en kort vers om var och en av oss i klassen så handlade ”min” vers om att jag lyssnade på Elvis. Men nu blir det som sagt ganska sällan. Och riktigt vad jag ville ha sagt med det vet jag inte riktigt. Jag glömde bort poängen innan jag hann skriva ned den. Nåväl, det är sånt som händer. Speciellt på sena söndagkvällar.

Hur det var på puben? Jodå, det var väldigt trevligt. Även om det inte var riktigt lika trevligt dagen efter. Men det säger väl kanske sig självt.