Borde ha suttit på ett tåg

Hade det funnits någon rättvisa i världen hade jag suttit på ett tåg mot Göteborg, med en Way Out West-biljett i fickan/väskan. Fast nu finns det ingen rättvisa så istället sitter jag här i ett gråmulet Kalmar och skriver det här. Dock måste jag väl erkänna att den värsta besvikelsen lagt sig, man har ju liksom varit så illa tvungen att acceptera att det inte blir något Way Out West i år. Med det inte sagt att det inte kommer göra ont exempelvis 19:40 på lördag när jag vet att jag borde varit där, längst fram vid staketet och sett Jarvis kliva ut på scenen, det kommer det att göra. Men den där enorma besvikelsen man kände för några veckor sedan, när det stod klart att biljetterna var slutsålda har jag någonstans ändå kommit över. Jag har nog helt enkelt haft för mycket annat att fokusera på.
Men nu när det egentligen borde ha varit dags att åka känns det naturligtvis tungt. Och risken är väl att det känns ännu tyngre när det börjar dyka upp rapporter och recensioner lite här var. Suck, jag får väl hålla till godo med Kalmar stadsfest istället. Vad är väl Pulp, Annika och Prince jämfört med Eric Saade, Rolandz och EMD-Erik? (hej bitterhet)