Regnet sabbar stämningen

Monty
Konserten inleds precis som albumet med ”Skrik mitt namn” och visst skriker publiken som står längst fram Montys namn. Det gör de trots att himlen öppnat sig och regnet formligen öser ner över oss som tittar på konserten. Det är synd att vädret är som det är, Monty avnjuts bäst i solsken och hade vädret varit fint hade det varit en toppenkonsert. Hitsen, både de reella potentiella, betas av en efter en och de nyligen nämnda fansen längst fram uttrycker sin entusiasm genom både sång, dans och lite skrik. Ett par låtar från skivan, bland annat den fina ”Det stora allvaret”, utelämnas förvisso men istället får vi höra en ny låt med en refräng samplad från Coronas gamla eurohit ”Rythm of the night”. Den är faktiskt inte helt dum och jag skulle gärna höra en studioversion av låten.
Men så var det som sagt det här med regnet, det förbannade regnet, efter ett tag regnar det så man undrar vad man gjort för att förtjäna detta och efter ytterligare en stund känns det som att man håller på att dö. Monty och hans kompband Segelsällskapet lyckas inte besegra regnet men ger oss ändå en stabil konsert. Vi får aldrig höra fina Rihanna-covern ”Paraply”, trots att textrader om att någon öppnat skyn känns högst relevanta i sammanhanget. Istället blir vi serverade den lika fina Beyoncé-tolkningen ”Gloria”, från samma EP, som extranummer. Det är fantastiskt vackert.
Men kanske borde Monty skippat solglasögonen han bär genom hela spelningen, de känns smått provocerande med tanke på det skyfall som plågar konserten.

Betyg: 3