Småfånigt men underhållande spektakel

Skinny Puppy
Konserten börjar med att vad som ser ut som en missbildad stjärngosse haltar in bakom en gåstol och börjar rossla fram någon sorts domedagstext framför ett stenhårt syntbeat, allting framför en projektion av någon sorts mardrömslik korridor.
Ni hör ju. Det är fruktansvärt fånigt, men också löjligt underhållande. Musikaliskt förstår jag ingenting men det är en jäkligt snygg och visuell show. Visst är det suggestivt och på sitt sätt rätt coolt emellanåt men lika ofta står man och ler lite menande åt spektaklet. Det är liksom blod och burar och rykande stjärngossestrutar och jag vet inte vad. Det är dystopiskt och det är domedagsstämning men det är också väldigt gulligt. Det finns liksom något djupt sött med medelålders män som hoppar runt i masker, väser fram domedagsvisor och dessutom gör det på allvar.
Men det är som sagt väldigt underhållande och stundtals känns det som att Skinny Puppy iscensätter 90 minuter rent vansinne. Och det är ju show liksom. En intressant upplevelse om inte annat.
Det är kul att ha sett men hur betygsätter man något sånt här?

Betyg: 4