Himla fint

Såg precis det här på PSL:



Så himla fint!

Annika är fin

Ni tittade väl på Tack för musiken nu ikväll? Sweet Annika Norlin var gäst och det var, naturligtvis, fantastiskt bra. Annika är fin. Finast rentav.

Men råkade ni av någon anledning råkade missa programmet får ni se till att se reprisen eller klicka här och titta på det SVT Play (tyvärr verkar det inte gå att bädda in), det finns där till 24 oktober.
Och tro mig när jag säger att ni vill titta på det, vågar påstå att det antagligen årets hittills finaste pop-tv.

Säkert! på engelska

Så, någon dag senare än jag hade tänkt kommer här äntligen några tankar kring Säkert! på engelska som landade i brevlådan förra veckan. Ingen recension direkt utan mer lite lösa reflektioner kring vad jag tycker om skivan.

Jag tycker att det är en bra skiva. Förvisso kanske mer av en kul kuriositet för oss fans än en omistlig del av Annikas utgivning, men ändå en bra skiva. Det har i recensioner påpekats att vissa nyanser och, inte minst, underförstådda meningar och konnotationer gått förlorade i översättningarna och att vissa av sångerna blir svårare att ta till sig på det nya språket. Det finns poänger i båda invändningarna. ”Buying cheap beer 3,5” blir helt enkelt inte samma sak som ”köper folköl 3,5”. Man tappar hela den associationsväv som begreppet folköl bär med sig, tonårsfyllorna, torftigheten och allt vad nu folköl representerar i vårt kollektiva medvetande. Och visst har även jag svårt att ta till mig ett par av sångerna, framförallt de från första skivan vilka jag av olika skäl håller extra nära hjärtat i deras originalversioner.
Många av sångerna fungerar dock bra också på sitt nya språk. Weak is the flesh är i princip lika bra på engelska som på svenska, Can I fungerar utmärkt även på engelska och Dancing, though funkar, något förvånande måster erkännas, även den utmärkt på engelska. Dock bör det kanske tilläggas att både Weak is the flesh och Can I är sånger jag hört tidigare (de har ju släppts som smakprov tidigare under året) jag har helt enkelt hunnit lyssna in mig på dem sedan tidigare. Allra bäst tycker jag dock att inledande November är. Det kan bero på att det är en sång som inte funnits med på någon tidigare skiva (den har dock funnits på internet) och att man därför inte haft samma relation till den som många av skivans andra sånger. Men framförallt skulle jag säga att det beror på att det är en väldigt bra låt, krångligare är det inte.

Allt som allt en väldigt bra skiva, även om känslan som sagt är mer av kuriositet för oss fans än en oumbärlig del av Annikas katalog. Har man inte lyssnat på Annika tidigare skulle jag rekommendera att man börjar från början med Introducing Hello Saferide och Säkert!.
Och ska jag ha en liten liten anmärkning på urvalet av låtar tycker jag Annika kunde ha gjort en inspelning av The Animal Fives översättning av Vi kommer att dö samtidig, ni vet den som innehåller den briljanta textraden ”Inhale, exhale, I breathe like a pervo in presence of you”, som bonusspår. Fast det, det är en ytterst liten anmärkning

Håkan och Peter Bjorn and John kommer bli fint

Att Håkan och Peter Bjorn and John är klara för Putte I Parken är naturligtvis grymt kul. Håkan är ju alltid Håkan, alltid lika kul att se. Dessutom kommer jag sannolikt inte ha möjlighet att se någon av vårturnéns alla konserter så då blir det extra kul att få höra de nya låtarna live också.
Peter Bjorn and John är ju som bekant också fantastiskt bra. Dem var det dessutom längesen jag såg (Way Out West 2007 var nog senaste gången) så det blir ett fint återseende. Den bokningen garanterar ju i princip också att det kommer finnas fina t-tröjor till försäljning i merchandisetältet. Peter Bjorn and John har ju faktiskt bland Sveriges allra finaste merchandise.

Bland det övriga som släpptes idag kan man nämna Armand Mirpour. Såg honom på Rookie för några år sedan när jag bodde i Hultsfred och det vill jag minnas var en ganska trevlig spelnign så det ska bli kul att se igen. Alexis Weak kan nämnas också, det känns som en hyfsat framsynt bokning som samtidigt kan locka en del folk.

De övriga akter som släppts är inget jag blir särskilt imponerad av direkt. Inte min kopp te direkt för att uttrycka det diplomatiskt. Vad jag tycker om hårdrockslik musik vet nog de flesta vid det här laget, Rasmus Seebach är ju bara intetsägande på ett reklamradiovis och namnet Far East Movement säger mig inte ett dugg, vilket kanske säger mer om mig än om bandet ifråga (sen snabbgooglade jag och kunde konstatera att de inte var något vidare).

Men som jag sa, både Håkan och Peter Bjorn and John är fantastiskt kul. Så sammantaget är det ändå ett bra släpp.
Nu väntar jag bara på Annika och Lykke Li plus en och annan mindre grej så känns det svenska startfältet ganska komplett sen.

Men på tal om Annika, såg ni det fina avsnittet va Dom Kallas Oss Artister tidigare ikväll? Om inte kan ni se det här.
Och här kan ni lyssna på Weak is the flesh, den engelska versionen av Köttet är svagt.

Grammis

Var alltså Grammis ikväll. Gick väl nästan exakt som väntat, inga överraskningar där liksom. Personligen kan jag tycka att Robyn fick ett par priser för mycket och att Annika borde fått något. Annika kunde ha fått textförfattarpriset (gick till Håkan) så kunde Håkan ha fått priserna för album (Robyn) och kompositör (Robyn) istället. Missförstå mig inte, jag har inget emot Robyn men jag tycker inte hon har gjort årets bästa album.
Och som sagt, Annika borde definitivt ha fått något pris.

Anna von Hausswolff kunde gott ha fått priset som årets nykomling också (om hon ens var nominerad, har dålig koll där). Fast att Linnros skulle ta hem det var väl ungefär lika oväntat som att solen går upp imorgon bitti.

Lite Putte

Idag landade årets första julkort i brevlådan. Det börjar kännas att julen närmar sig. Dock kommer jag varken sätta ihop eller lägga upp någon lista med julmusik, det finns ju redan ett överflöd av sådana listor.

Tänkte att jag skulle ge några kommentarer om det bandsläpp Putte i Parken hade i fredags. Borde väl egentligen har gjort det redan men som vanligt den senaste tiden har jag haft väldigt mycket att göra och har helt enkelt inte haft tid förrän nu.
Tycker hur som helst att det känns som ett stabilt förstasläpp, egentligen varken mer eller mindre. Bokningen av Wombats är så klart ganska roligt men då framförallt för att det ger förhoppningar om att det kan bli lite mer fokus på pop och indie på de stora bokningarna i år än det varit tidigare. Bortsett från ett och annat undantag har det ju faktiskt varit ganska skralt med just pop och indie bland de större namnen tidigare år även om det funnits en hel del riktigt trevlig popmusik bland de medelstora och mindre akterna. Just Wombats som band är väl jag personligen inte superpepp på då det inte är något band jag lyssnat direkt. Men är det en bokning som anger tonen för resten av festivalen så känns det väldigt lovande.
Bland de övriga namnen i fredagens släpp är det väl inget som får mig att höja på ögonbrynen direkt utan det mesta känns mest som en axelryckning. Nationalteatern kommer man nog se bara för att ha sett dem, Movits! såg jag på rookie för ett par år sedan och det svängde helt okej så det kanske jag går och kollar på om det inte krockar med något men i övrigt känns det inte som att det är något jag kommer gå och titta på.
Men allt som allt skulle jag ge första släppet betyget tre av fem. Ett stabilt förstasläpp som lovar gott inför vad som komma skall. Och så får man ju vara glad så länge inte Hoffmaestro blir bokade, vore fantastiskt skönt att slippa deras ljudföroreningar i år.

Men om vi tittar framåt, vad skulle jag i dagsläget vilja se på Putte 2011? Tja, snackar vi större svenska akter vore naturlgitvis Håkan och Säkert! kul, visserligen kommer säkert båda spela på de flesta festivaler med självaktning i sommar men båda har släppt grymma skivor i år och är dessutom alltid sevärda. Man kan aldrig se varken Annika eller Håkan för många gånger. Lykke Li vore naturligtvis fantastiskt roligt också. Mindre grejer avstår jag från att nämna nu då det brukar variera ganska kraftigt vad man tycker är roligt i december och framåt vårkanten. Bruakr ju alltid dyka upp åtminstone en handfull grymma grejer under vintern och våren samtidigt som det alltid finns grejer man älskar vid den här årstiden som bara känns på sin höjd halvkul när festivalsäsongen kommer.
Utländska grejer som vore kul att se är, om vi ska fortsätta på brittiska gitarrband, höstens favoriter The Crookes. Det törst jag säga säkert att det inte kommer hända men kul vore det. Och ska man drömma lite vore naturligtvis det återförenade Pulp grymt men det är jag om möjligt ännu mer säker på att det inte kommer hända. Men drömma går ju, Jarvis Cocker på Rävåskullen, det vore fantastiskt.

P3 Guld

Nomineringarna för årets P3 Guld släpptes idag. Så här faller mina röster:

Årets nykomling: Anna von Hausswolff (övriga nominerade: First Aid Kit, Jasmine Kara, Royal Republic, Tove Styrke)
Motivering: Stod mellan von Hausswolff och First Aid Kit, båda har ju gjort riktigt bra skivor (och ingen av de andra känns ens som ett alternativ). Valde foll på von Hausswolff då jag lyssnat mer på henne och jag nog är lite mer förälskad i hennes skiva, en skiva som jag anser vara en av årets allra bästa.

Årets låt: Robyn - Dancing on my own (övriga nominerade: Daniel Adam Ray - Gubben i lådan, Johnossi - What's the point, Oskar Linnros - Från och med du, Salem Al Fakir - Keep on walking, Swedish House Mafia - One)
Motivering: Ett ganska självklart val. Dancing on my own är helt enkelt den bästa av de nominerade låtarna. En grym låt helt enkelt.

Årets grupp: Hästpojken (övriga nominerade: Johnossi, Kent, Swedish House Mafia, The Radio Dept.)
Motivering: Det här var ett svårt val. Våndades svårt om jag skulle välja Hästpojken eller Radio Dept. Att det blev Hästpojken beror i slutändan dock på att jag har lyssnat lite mer på deras skiva, visserligen för att jag inte har kommit mig för att köpa "Clinging to a scheme" än men ändå. Men ett svårt val som sagt.

Årets artist: Säkert! (övriga nominerade: Daniel Adams Ray, Håkan Hellström, Oskar Linnros, Robyn)
Motivering: Här stod det mellan Säkert! och Håkan, det var nog årets svåraste val. Man vill ju ge båda två ett pris liksom. Men eftersom Håkan fick min guldmicksröst och för att Annika ju är Annika och jag älskar Annika så valde jag Säkert! här.

Guldmicken: Håkan Hellström (övriga nominderade: Familjen, Hoffmaestro, Melissa Horn, Robyn)
Motivering: Motivering är egentligen överflödig här, det här var det mest självklara valet av alla, Håkan vinner på utklassning.

Vill du rösta och se nomineringarna i de kategorier där en jury utser vinnaren? Gå då in här

Nytt med Säkert!

Blev precis lite smått exalterad. Gick nämligen in på Säkert!-bloggen och upptäckte att fina fina Annika har lagt ut en ny låt där. Har lyssnat ett par gånger och det är, naturligtvis, fantastiskt bra. Lyssna själva vetja:

November by sakert

Originialinlägget på Säkert!s blög

Nytt nummer av Sonic

Idag landade nya numret av Sonic i brevlådan. Ett trevligt nummer. Bland innehållet kan nämnas att Annika Norlin pratar influenser, en lång artikel om Håkan Hellström (som jag dock inte hunnit läsa ännu) och så en recension av Håkans kommande album "2 steg från Paradise". En recension som var så lockande att den fick mig att genast slå på datorn och göra en förhandsbeställning av skivan.
Visserligen hade jag nog gjort en förhandsbeställnign ändå för att ha skivan så fort som möjligt efter att den släppts. Men recensionen av skivan var sådan att den fick mig att göra beställningen nästan genast när jag hade läst den. Ibland är man kanske aningens lättpåverkad.

Annika har gjort det igen

Sitter och lyssnar på Facit. Igen. Tredje eller fjärde gången bara idag. Och nu efter några genomlyssningar är det bara att konstatera att Annika har gjort det igen. Det gick i och för sig att konstatera redan efter första lyssningen, det kändes genast att det var en kanonskiva, men ju mer jag lyssnar på den desto mer övertygad blir jag om att hon återigen har lyckats. Lyckats med att göra en skiva som känns, en skiva som talar rakt in i hjärtat och lyckas kännas som att den lika gärna skulle kunna handla om mig och mitt liv. Lyckats med allt det där som gör att jag föll för Annika till att börja med.
Precis som med senaste Hello Saferide-albumet har hon lyckats utvecklas och ta ett steg framåt utan att tappa något av det som gjorde förra skivan så underbar. Texterna, jämtländskan, smärtan, humorn, allt det som gör Annika så jäkla fantastisk.

Jag kan omöjligt välja ut en favoritlåt (jag älskar allihop) och jag kommer inte sätta något betyg (Annikas skivor står lite över det där med betyg). Jag nöjer mig med att konstatera att Annika Norlin har gjort ännu en fantastisk skiva. En skiva jag kommer både gråta och dansa till under lång tid framöver, dansa för att hjärtat blöder som Annika sjunger i den geniala "Dansa, fastän".

Åh Annika

Just nu är jag rätt exalterad. Anledningen till det är att Facit (nya skivan med Säkert!) nu finns att lyssna på på Spotify. Är bara ett par låtar in på skivan men än så länge är det, naturligtvis, helt underbart bra. Fantastiskt.
Återkommer med ett något mer genomtänkt omdöme imorgon eller om ett par dagar eller så när jag hunnit samla mig och lyssnat igenom skivan några gånger till.

Under tiden kan ni gå in här och lyssna. Inte bara kan förresten, ni bör göra det.

Vackert sorgsen

Att jag är ett stort fan av ungefär allt som Annika Norlin gjort är ingen hemlighet, och senaste veckorna har jag både lyssnat och tittat en hel del på den här:



Mycket bra låt. Och väldigt fin video, den är så vackert sorgsen, man känner huvudpersonens smärta. Sen är ju naturligtvis barnet som iklädd hatt halsar läsk och i sin uppenbarelse påminner om ett byfyllo från en pilsnerfilm smått genialt. Han eller hon (svårt att avgöra vilket då man bara ser barnet ifråga bakifrån) skymtar bara förbi i någon sekund men lyckas under den sekunden fullända illusionen av dansbana eller folkpark.

Nu är det lite drygt två veckor kvar tills skivan kommer. Jag längtar.