Börjar bra, men sen blir det segt

Public Image Ltd.
Det är inte riktigt så lökigt och trött som jag hade väntat mig. Jag hade en skräckbild i huvudet av att John Lydon skulle vara totalt ointresserad, stå och mumla fram låttexterna och att det hela mest skulle kännas just lökigt och kanske lite tragiskt. Så är det dock inte. Det är väl inte direkt bra, men långt ifrån vad man hade befarat.
Första låten är till och med riktigt bra men sedan gör konserten ett rejält dyk. Det mesta som spelas efter den första låten låter ungefär likadant och det blir rätt segt och tråkigt. Det känns till stor ganska mycket som en dag på jobbet för bandet. Lydon med kollegor står mest bara där, något som varken låtmaterialet eller leveransen av detsamma inte riktigt håller för. Dock är det väl inte så konstigt att den där riktiga gnistan uteblir med tanke på att det är väldigt lite folk som har sökt sig upp till IP för att titta på PiL. Ett mer än lovligt tomt IP är nog inte särskilt inspirerande. Anledningarna till den skrala publikuppslutningen är nog många men framförallt så är det nog så att PiL inte är en bokning som tilltalar PIP:s primära målgrupp, och så kan man ju fråga sig hur relevanta och spännande de känns 2010. Dock ska bandet ha en eloge för att de inte säckar ihop totalt utan ändå försöker ge de fåtaliga fansen valuta för pengarna. Det tyder på en proffsighet och omtanke om fansen som är fin på något sätt.
Jag tröttnar dock efter en dryg halvtimme då det mesta låtit i stort sett likadant och jag kommer på mig själv med att stå och fundera på massa annat än själva spelningen. Då går jag därifrån och går hem och lägger mig.

Betyg: 2