En liten besvikelse

Putte släppte lite nya band igår. Om det första släppet kändes lovande kändes det här som en spark i pungen. Eller nu var jag dramatisk i överkant, men jag är inte imponerad om man säger så. På tok för mycket hårdrock för min smak (jag är av åsikten att ett hårdrocksband är ett för mycket).
Och det som inte är hårdrock känns inte heller särksilt spännande. Little Marbles har jag inte riktigt fattat grejen med, DJ-set tycker jag rent generellt brukar vara rätt tråkigt att se live och dansmusik överlag har egentligen aldrig varit min grej (dessutom föll jag aldrig för Miike Snow vilket också bidrar till att jag inte känner mig särskilt lockad av Karlsson & Winnberg).
Så har vi då de två mer garageskramliga akterna. Sator känns väl som en helt okej utfyllnadsbokning, varken mer eller mindre. Kan tycka att det finns roligare grejer att lägga pengarna på men helt okej som utfyllnad helt enkelt. Durango Riot då till sist, Karlskogas för tillfället mest framgångsrika rockorkester får man väl säga. Inget jag lyssnar på vanligtvis men jag har sett dem några gånger och de gör sin grej bra. Sen tycker jag att det brukar vara kul att se band från stan när jag har möjlighet, för att se lite hur pop- och rockmusiken mår där uppe och så.

Men som helhet kan jag inte ge det här släppet mer än en ett av fem. Fast då finns jag med all sannolikhet inte heller i den målgrupp släppet är avsett för.
Men i nästa bandsläpp, då vill jag ha något riktigt riktigt fint. Något att febra lite över.