Besvikelsen är oerhörd

Strax efter klockan nio imorse stod det klart. Jag kommer antagligen inte åka på Way Out West i år. Fick inte tag på någon biljett. Första gången sedan festivalen startade som jag inte är där. Besvikelsen är, naturligtvis, oerhörd. Dels för att jag missar vad som under de senaste åren blivit en av årets absoluta höjdpunkter. Men just i år kanske framförallt för att jag kommer missa Pulp. Det är ett av mina absoluta favoritband, Jarvis Cocker är en av mina största hjältar, de turnerar för första gången på väldigt länge. Jag har både febrat och peppat som fan sedan den bokningen släpptes. Och så missar jag det. Man kan bli en bitter surkart för mindre.

En liten besvikelse

Putte släppte lite nya band igår. Om det första släppet kändes lovande kändes det här som en spark i pungen. Eller nu var jag dramatisk i överkant, men jag är inte imponerad om man säger så. På tok för mycket hårdrock för min smak (jag är av åsikten att ett hårdrocksband är ett för mycket).
Och det som inte är hårdrock känns inte heller särksilt spännande. Little Marbles har jag inte riktigt fattat grejen med, DJ-set tycker jag rent generellt brukar vara rätt tråkigt att se live och dansmusik överlag har egentligen aldrig varit min grej (dessutom föll jag aldrig för Miike Snow vilket också bidrar till att jag inte känner mig särskilt lockad av Karlsson & Winnberg).
Så har vi då de två mer garageskramliga akterna. Sator känns väl som en helt okej utfyllnadsbokning, varken mer eller mindre. Kan tycka att det finns roligare grejer att lägga pengarna på men helt okej som utfyllnad helt enkelt. Durango Riot då till sist, Karlskogas för tillfället mest framgångsrika rockorkester får man väl säga. Inget jag lyssnar på vanligtvis men jag har sett dem några gånger och de gör sin grej bra. Sen tycker jag att det brukar vara kul att se band från stan när jag har möjlighet, för att se lite hur pop- och rockmusiken mår där uppe och så.

Men som helhet kan jag inte ge det här släppet mer än en ett av fem. Fast då finns jag med all sannolikhet inte heller i den målgrupp släppet är avsett för.
Men i nästa bandsläpp, då vill jag ha något riktigt riktigt fint. Något att febra lite över.