Kort om dagens Putteläpp

Hade hoppats på något fint. Det blev precis tvärtom. Det blev ett av de sämsta bandsläppen i festivalens historia.

Manic Street Preachers har väl sina poänger men har inte varit särskilt spännande eller relevanta på åtminstone ett decennium. Paramore är bara dåliga och Kesha (ja, jag vägrar stava med dollartecken) ska vi inte ens prata om. Inte bara är det en chockerande usel artist utan sett till vad hon antagligen kostar (och då inte bara i pengar utan även i anseende, prestige och kredd) är det i mina ögon också en fruktansvärt dålig bokning. Visst kan man bygga en festival på den typen av topp 20-artister, och visst säljer det säkert en hel del biljetter, men vilka konsekvenser får det längre fram? Blir man verkligen ett trovärdigt alternativ på en marknad där kulturkonsumtionen blir mer och mer nischad och där hitten tappar i betydelse? Jag har inget klart svar på det (herregud jag är ju akademiker, sen när har vi kunnat ge enkla och klara svar på en fråga?) men det känns som det är något festivalledningen bör fundera på när man formulerar sina strategier inför framtiden.

Men som sagt, i mina ögon var det här ett fruktansvärt dåligt släpp. Vi får hoppas att det tar sig, eller att det här bara var ett riktigt dåligt aprilskämt.

Bob Hund blir ett kärt återseende

Kom på att jag helt glömt bort att blogga om att Putte har släppt band idag. Det måste jag ju åtgärda.
Nåväl, först till det som är kul. Bob Hund! Kanonbokning, går inte att säga något annat. Visst spelade de på Putte för ett par år sedan men spela roll, finns det någon band som är värt att se igen och igen och igen x10000 så är det Bob Hund. Lysande på skiva (även om jag inte hört nya skivan ännu), ännu mer lysande live. Det blir ett kärt återseende.
Me And My Army, också hyfsat kul. Kan inte säga att jag lyssant sådär skitmycket på dem direkt men det jag hört har varit bra så det kan nog bli trevligt att se.

I övrigt är väl släppets innehåll inte toppenkul direkt. Veronica Maggio kan nog i och för sej vara okej att glo på om det inte krockar med något viktigare, men inget som i sej är värt biljettpriset liksom. Men dom andra två, well, låt oss stanna vid att jag inte är särskilt förtjust i dem. Så får var och en dra sina slutsatser utifrån det.

Håkan och Peter Bjorn and John kommer bli fint

Att Håkan och Peter Bjorn and John är klara för Putte I Parken är naturligtvis grymt kul. Håkan är ju alltid Håkan, alltid lika kul att se. Dessutom kommer jag sannolikt inte ha möjlighet att se någon av vårturnéns alla konserter så då blir det extra kul att få höra de nya låtarna live också.
Peter Bjorn and John är ju som bekant också fantastiskt bra. Dem var det dessutom längesen jag såg (Way Out West 2007 var nog senaste gången) så det blir ett fint återseende. Den bokningen garanterar ju i princip också att det kommer finnas fina t-tröjor till försäljning i merchandisetältet. Peter Bjorn and John har ju faktiskt bland Sveriges allra finaste merchandise.

Bland det övriga som släpptes idag kan man nämna Armand Mirpour. Såg honom på Rookie för några år sedan när jag bodde i Hultsfred och det vill jag minnas var en ganska trevlig spelnign så det ska bli kul att se igen. Alexis Weak kan nämnas också, det känns som en hyfsat framsynt bokning som samtidigt kan locka en del folk.

De övriga akter som släppts är inget jag blir särskilt imponerad av direkt. Inte min kopp te direkt för att uttrycka det diplomatiskt. Vad jag tycker om hårdrockslik musik vet nog de flesta vid det här laget, Rasmus Seebach är ju bara intetsägande på ett reklamradiovis och namnet Far East Movement säger mig inte ett dugg, vilket kanske säger mer om mig än om bandet ifråga (sen snabbgooglade jag och kunde konstatera att de inte var något vidare).

Men som jag sa, både Håkan och Peter Bjorn and John är fantastiskt kul. Så sammantaget är det ändå ett bra släpp.
Nu väntar jag bara på Annika och Lykke Li plus en och annan mindre grej så känns det svenska startfältet ganska komplett sen.

Men på tal om Annika, såg ni det fina avsnittet va Dom Kallas Oss Artister tidigare ikväll? Om inte kan ni se det här.
Och här kan ni lyssna på Weak is the flesh, den engelska versionen av Köttet är svagt.

En liten besvikelse

Putte släppte lite nya band igår. Om det första släppet kändes lovande kändes det här som en spark i pungen. Eller nu var jag dramatisk i överkant, men jag är inte imponerad om man säger så. På tok för mycket hårdrock för min smak (jag är av åsikten att ett hårdrocksband är ett för mycket).
Och det som inte är hårdrock känns inte heller särksilt spännande. Little Marbles har jag inte riktigt fattat grejen med, DJ-set tycker jag rent generellt brukar vara rätt tråkigt att se live och dansmusik överlag har egentligen aldrig varit min grej (dessutom föll jag aldrig för Miike Snow vilket också bidrar till att jag inte känner mig särskilt lockad av Karlsson & Winnberg).
Så har vi då de två mer garageskramliga akterna. Sator känns väl som en helt okej utfyllnadsbokning, varken mer eller mindre. Kan tycka att det finns roligare grejer att lägga pengarna på men helt okej som utfyllnad helt enkelt. Durango Riot då till sist, Karlskogas för tillfället mest framgångsrika rockorkester får man väl säga. Inget jag lyssnar på vanligtvis men jag har sett dem några gånger och de gör sin grej bra. Sen tycker jag att det brukar vara kul att se band från stan när jag har möjlighet, för att se lite hur pop- och rockmusiken mår där uppe och så.

Men som helhet kan jag inte ge det här släppet mer än en ett av fem. Fast då finns jag med all sannolikhet inte heller i den målgrupp släppet är avsett för.
Men i nästa bandsläpp, då vill jag ha något riktigt riktigt fint. Något att febra lite över.

Lite Putte

Idag landade årets första julkort i brevlådan. Det börjar kännas att julen närmar sig. Dock kommer jag varken sätta ihop eller lägga upp någon lista med julmusik, det finns ju redan ett överflöd av sådana listor.

Tänkte att jag skulle ge några kommentarer om det bandsläpp Putte i Parken hade i fredags. Borde väl egentligen har gjort det redan men som vanligt den senaste tiden har jag haft väldigt mycket att göra och har helt enkelt inte haft tid förrän nu.
Tycker hur som helst att det känns som ett stabilt förstasläpp, egentligen varken mer eller mindre. Bokningen av Wombats är så klart ganska roligt men då framförallt för att det ger förhoppningar om att det kan bli lite mer fokus på pop och indie på de stora bokningarna i år än det varit tidigare. Bortsett från ett och annat undantag har det ju faktiskt varit ganska skralt med just pop och indie bland de större namnen tidigare år även om det funnits en hel del riktigt trevlig popmusik bland de medelstora och mindre akterna. Just Wombats som band är väl jag personligen inte superpepp på då det inte är något band jag lyssnat direkt. Men är det en bokning som anger tonen för resten av festivalen så känns det väldigt lovande.
Bland de övriga namnen i fredagens släpp är det väl inget som får mig att höja på ögonbrynen direkt utan det mesta känns mest som en axelryckning. Nationalteatern kommer man nog se bara för att ha sett dem, Movits! såg jag på rookie för ett par år sedan och det svängde helt okej så det kanske jag går och kollar på om det inte krockar med något men i övrigt känns det inte som att det är något jag kommer gå och titta på.
Men allt som allt skulle jag ge första släppet betyget tre av fem. Ett stabilt förstasläpp som lovar gott inför vad som komma skall. Och så får man ju vara glad så länge inte Hoffmaestro blir bokade, vore fantastiskt skönt att slippa deras ljudföroreningar i år.

Men om vi tittar framåt, vad skulle jag i dagsläget vilja se på Putte 2011? Tja, snackar vi större svenska akter vore naturlgitvis Håkan och Säkert! kul, visserligen kommer säkert båda spela på de flesta festivaler med självaktning i sommar men båda har släppt grymma skivor i år och är dessutom alltid sevärda. Man kan aldrig se varken Annika eller Håkan för många gånger. Lykke Li vore naturligtvis fantastiskt roligt också. Mindre grejer avstår jag från att nämna nu då det brukar variera ganska kraftigt vad man tycker är roligt i december och framåt vårkanten. Bruakr ju alltid dyka upp åtminstone en handfull grymma grejer under vintern och våren samtidigt som det alltid finns grejer man älskar vid den här årstiden som bara känns på sin höjd halvkul när festivalsäsongen kommer.
Utländska grejer som vore kul att se är, om vi ska fortsätta på brittiska gitarrband, höstens favoriter The Crookes. Det törst jag säga säkert att det inte kommer hända men kul vore det. Och ska man drömma lite vore naturligtvis det återförenade Pulp grymt men det är jag om möjligt ännu mer säker på att det inte kommer hända. Men drömma går ju, Jarvis Cocker på Rävåskullen, det vore fantastiskt.