Enformigt och händelselöst

Dan Hylander
Min första tanke när konserten börjar är att bandet på scenen visar riktig spelglädje. De verkar helt enkelt ha roligt när de framför den ganska raka rock inte helt utan Sprigsteenambitioner vi får höra. Det som i de första två låtarna är ett helt okej sväng blir dock snart ganska segt och enformigt. Det händer helt enkelt inte särskilt mycket varken i låtarna eller i konserten. Det låter väldigt vuxet svenskt 70- och 80-tal och mellansnacken består på sin höjd av att vi får veta vad nästa låt handlar om. Efter ungefär en kvart kommer dessutom ett ganska outhärdligt och på tok för långt soloparti, utöver ett gäng gitarrsolon får vi rentav höra ett violinsolo, och där tappar de mig definitivt. Publiken är ganska gles men de medelålders inslagen i den (och de är några stycken) tycks i alla fall uppskatta det hela. Alltid något.

Betyg: 2