Det eftertänksamma fungerar bäst

Alexis Weak
Något som slår mig strax innan konserten ska börja är att publiken som samlats framför scenen är väldigt ung. Yngre än jag hade väntat mig. Bortsett från en och annan förälder uppskattar jag att jag hör till de äldsta på asfaltsplanen där festivalens minsta scen, Pipadilly (ja, jag får också obehagsrysningar av det ordvitsiga namnet), är belägen. Först blir jag lite förvånad, trodde faktiskt inte att Alexis Weaks kärnpublik var så pass ung som den tycks vara. Sedan slår det mig varför så många så pass unga samlats. Radio. Många verkar vara där framförallt av anledningen att de vill höra radiohiten 112, ett skäl så gott som något givetvis men visst är det lite synd på så rara ärtor att inte övrigt material får riktigt samma uppmärksamhet. Med det sagt så är ändå publiken entusiastisk och relativt högljudd konserten igenom. De mer partyinriktade numren är effektiva och får igång publiken med både dans och, i ett par låtar, sång. Bäst är dock de mer eftertänksamma numren då tempot dras ner en smula, exempelvis Hela havet stormar, där kommer Alexis Weaks långsamma och nästan lite slöa rapstil allra bäst till sin rätt. Och precis som väntat går den unga publiken igång allra mest på asvlutande 112, då blir det ett oerhört drag framför scenen och festen har verkligen kommit till parken. Ett extra plus i kanten blir det för att bandet utöver en DJ även består av en trummis och en gitarrist. Det skapar ett helt annat sväng och närhet än om DJ:n ensam hade backat upp. Och att konserten börjar uppemot tio minuter efter utsatt tid spelar ingen roll alls. Det är ju hiphop vi snackar om, det hör till genren att vara lite försenad.

Betyg: 3