Nytt nummer av Sonic

Idag landade nya numret av Sonic i brevlådan. Ett trevligt nummer. Bland innehållet kan nämnas att Annika Norlin pratar influenser, en lång artikel om Håkan Hellström (som jag dock inte hunnit läsa ännu) och så en recension av Håkans kommande album "2 steg från Paradise". En recension som var så lockande att den fick mig att genast slå på datorn och göra en förhandsbeställning av skivan.
Visserligen hade jag nog gjort en förhandsbeställnign ändå för att ha skivan så fort som möjligt efter att den släppts. Men recensionen av skivan var sådan att den fick mig att göra beställningen nästan genast när jag hade läst den. Ibland är man kanske aningens lättpåverkad.

Gå och rösta!

Imorgon är det val, det har nog inget missat. Här på Klubb Perfektion och Karlskoga Populärmusikförening tycker vi om demokrati och därför vill passa på att uppmana alla att gå och rösta.

Vad jag själv kommer rösta på kommer jag dock inte berätta. Det är egentligen inte hemligt överhuvudtaget men rent formellt skriver jag för Karlskoga Populärmusikförening/Klubb Perfektion när jag skriver här och föreningen ska vara (och är) partipolitiskt obunden, om jag inte minns helt fel fastslås det i en av de allra första paragraferna i föreningens stadgar, och därför vore det högst olämpligt av mig att i detta sammanhang gå ut med vart mina personliga partisympatier ligger.

Minner om en magisk kväll

Så finns då "River en vacker dröm" att lyssna på på Spotify. Jag kan, likt Fredrik Virtanen skrev i en krönika för några veckor sedan, tycka att det är lite synd att Håkan inte behöll sin ursprungliga tanke och lät den där magiska kvällen på Way Out West vara enda gången låten hördes. Det kändes väl visserligen redan då att den inte skulle bli så men ändå, jag är en sucker för det unika och speciella, för de där ögonblicken som bara existerar en enda gång och sedan är borta. Därför kan jag tycka att det, på ett sätt, är lite synd att det inte bara blev den enda gången. Men å andra sidan är det en magnifik låt så det hade också varit tråkigt att aldrig få höra den igen, och visst blev jag lite exalterad när jag först såg att den låg där och gick att lyssna på.
Den är väldigt bra (magnifik som sagt), men visst är det så att den var ännu lite bättre den där augustikvällen i slottsskogen. Det blir ju lätt så, en magisk liveupplevelse går inte att helt och fullt "översätta" till skiva. Jag har faktiskt undvikit youtubeklippen från den konserten, och då "River en vacker dröm" i synnerhet. Hela konserten var ett där och då-ögonblick, ett unikt tillfälle, för mig som var där försvinner där och då-känslan om jag skulle sitta och titta på skakiga youtubeklipp med dåligt ljud.
Istället lyssnar jag på låten på Spotify och låter minnena och känslorna från kvällen skölja över mig. Visst är det som jag skrev ovan på sitt sätt lite synd att den ursprungliga tanken om det enda tillfället övergavs, men det hindrar ju inte att jag njuter av låten och låter den minna om en kväll då magi låg i luften.

Annika har gjort det igen

Sitter och lyssnar på Facit. Igen. Tredje eller fjärde gången bara idag. Och nu efter några genomlyssningar är det bara att konstatera att Annika har gjort det igen. Det gick i och för sig att konstatera redan efter första lyssningen, det kändes genast att det var en kanonskiva, men ju mer jag lyssnar på den desto mer övertygad blir jag om att hon återigen har lyckats. Lyckats med att göra en skiva som känns, en skiva som talar rakt in i hjärtat och lyckas kännas som att den lika gärna skulle kunna handla om mig och mitt liv. Lyckats med allt det där som gör att jag föll för Annika till att börja med.
Precis som med senaste Hello Saferide-albumet har hon lyckats utvecklas och ta ett steg framåt utan att tappa något av det som gjorde förra skivan så underbar. Texterna, jämtländskan, smärtan, humorn, allt det som gör Annika så jäkla fantastisk.

Jag kan omöjligt välja ut en favoritlåt (jag älskar allihop) och jag kommer inte sätta något betyg (Annikas skivor står lite över det där med betyg). Jag nöjer mig med att konstatera att Annika Norlin har gjort ännu en fantastisk skiva. En skiva jag kommer både gråta och dansa till under lång tid framöver, dansa för att hjärtat blöder som Annika sjunger i den geniala "Dansa, fastän".

Åh Annika

Just nu är jag rätt exalterad. Anledningen till det är att Facit (nya skivan med Säkert!) nu finns att lyssna på på Spotify. Är bara ett par låtar in på skivan men än så länge är det, naturligtvis, helt underbart bra. Fantastiskt.
Återkommer med ett något mer genomtänkt omdöme imorgon eller om ett par dagar eller så när jag hunnit samla mig och lyssnat igenom skivan några gånger till.

Under tiden kan ni gå in här och lyssna. Inte bara kan förresten, ni bör göra det.

Längtan med mera

Vad kass jag känner mig för att jag inte uppdaterar här oftare. Får skylla på att det varit fint väder på sistone och att jag haft fullt upp med att sitta i solen och dricka vin istället för att blogga. Studentlivet är rätt härligt.

Nåväl. Nu är det mindre än en vecka kvar tills nya skivan med Säkert! släpps. Jag längtar. Bedövar längtan med att lyssna på Britta Perssons nya album Current affair medium rare. Har bara hunnit några få låtar in på skivan i skrivande stund så jag kan inte lämna ett omdöme om hela skivan, men än så länge måste jag säga att jag gillar det jag hör.

Nu måste jag nog gå och lägga mig snart känner jag, återkommer senare i veckan.

Tragiskt

Jag bor inte i Karlskoga, har inte gjort det på några år och har därför ingen större koll på vad som händer och sker där uppe. Men eftersom jag rent formellt bloggar för Karlskoga Populärmusikförening när jag skriver här tänkte jag ändå kosta på mig att då och då ha lite åsikter om poprelaterade händelser och fenomen jag snappar upp i det informationsflöde jag ändå tar del av genom vänner och bekanta som bor kvar i stan. Det hör på något sätt till uppdraget.
Häromdagen surfade jag exempelvis in på kanon (för läsare utanför Karlskoga, ni är i klar majoritet kan jag säga, så är det en lokal nyhetssajt där uppe) och såg en annons. Det var en annons som gjorde mig mycket ledsen. Det var en annons om att ärkenötet Björn Rosenström ska spela på Statt. Inte bara gjorde det mig ledsen för att Björn Rosenström är osedvanligt usel utan också för att det känns jäkligt trött att ta dit honom med tanke på att stått på den där jäkla scenen minst en gång varje sommar i typ 300 miljarder år. Snälla krögare i Karlskoga, våga prova något nytt ibland, det finns faktiskt andra band är nämnda Rosenström och Rydell & Quick.
Allra mest ledsen blev jag dock över att jag vet att det antagligen kommer att dra horder av människor till Statt. Det är tragiskt. Djupt tragiskt att en pubertala fjanten drar någon publik överhuvudtaget. Han är inte bara usel utan han symboliserar också en föråldrad mansroll och pubertal grabbighet som jag milt uttryckt har förbannat svårt för.
Måste dock erkänna att jag faktiskt såg Rosenström på Statt en gång. Pinsamt nog. Blev övertalad av några vänner att följa med en gång för ganska många år sedan. Det var en fruktansvärd upplevelse. Dels var konserten så usel att jag än idag drömmer mardrömmar om den. Men framförallt får minnet av en borggård fullproppad med birasvennar som tycker Björn Rosenström är ungefär det bästa som någonsin gått i ett par skor mig att vilja kräkas lite. Det var så hemskt och konserten var så usel att jag var tvungen att dricka mig jättefull för att stå ut. Sen ägnade jag halva kvällen åt att stå och ropa saker i stil med ”gå av scenen din tomte” efter så gott som varenda låt. Inte mitt stoltaste ögonblick direkt. Varken att jag stod och ropade eller att jag var där överhuvudtaget.

Fan vilken vidrig elitist jag framstår som nu. Men det må vara hänt. Är man elitist för att man skyr både Björn Rosentröm och allt han står för så är jag gärna elitist.