Ibland är jag dålig

Ikväll spelar trevliga orkestern Vit Päls på klubben Popidyll här i stan (Kalmar alltså). Egentligen borde jag dra dit och kolla men jag vet inte om jag orkar. Eller egentligen handlar nog inte så mycket om ork utan det är mer att just ingen jag känner ska dit och jag känner mig inte så jäkla peppad på att gå dit själv. Egentligen har jag inget emot att gå och kolla på spelningar på egen hand, det kan till och med vara riktigt trevligt, men idag känner jag mig bara allmänt opepp på att dra iväg själv. Vilket dåligt popfan jag är ibland. Får försöka ta igen det någon annan gång. Om jag inte ändrar mig och drar iväg ändå vill säga.

P3 Guld

Precis som på Grammis fick Robyn för många priser. Årets var helt rätt att hon fick, sett till vad som var nominerat så var Dancing On My Own överlägsen. Däremot skulle hon inte ha fått årets artist och definitivt inte Guldmicken. Guldmicken var i mina ögon så gott som reserverad för Håkan. Bara konserten han gjorde på Way Out West borde ha garranterat en förkrossande seger i den omröstningen.
Kvällens stora skandal är dock att Tove Styrke vann priset som årets nykomling. Den utnämningen devalverar värdet av P3 Guld något fruktansvärt. Tidigare har jag upplevt det som att även om P3 Guld varit ett pris som röstats fram av folket så är det ändå mest människor med ett genuint musikintresse som har röstat, det gar på något sätt varit vårt pris. Att priset för årets nykomling gick till Tove Styrke tyder dock på att den så kallade idolgenerationen (den som tidigare briljerat genom att ge en Grammis för årets låt till EMD) påbörjat ett övertagande även av P3 Guld. Det är djupt oroande och något som, som sagt, devalverar P3 Gulds värde och betydelse. Nu ska man inte dra för stora växlar av ett enda resultat men det är ett första tecken. Ett första tecken på en utveckling jag vill undvika. Jag hoppas att P3 Guld även i fortsättningen ska belöna bra grejer framför det som råkar vara mest populärt för tillfället. Tove Styrke var inte den bästa nykomlingen i år, det tror jag alla som kan något om musik håller med mig om, Tove Styrke vann för att hon var den av de nominerade som den så kallade breda allmänheten var mest bekant med. Det är djupt beklagligt.

Usch vad gnällig jag låter nu. Det fanns ju en hel del positivt med galan också (och då menar jag inte bara att både Hoffmaestro och Swedish House Mafia blev utan priser). Att This is Head vann årets pop var en trevlig överraskning. Trodde faktiskt Radio Dept. skulle ta hem den men kul att juryn (för er som inte känner till det så delas genrepriserna ut av en jury) valde att överraska där, This is Head är definitivt värdiga vinnare där.
Lite tråkigt att Anna von Hausswolff gått lottlös både från Grammis och P3 Guld, Singing From the Grave var ju en av årets allra bästa skivor och borde verkligen ha fått något pris. Men fortsätter hon att leverera som hon gjort i år så är jag övertygad om att hon kommer ta hem massor av priser vad det lider.

Concretes är en kanonbokning!

Putte I Parken har släppt liten nytt idag. De akter i släppet som är värt att nämna är Daniel Adams Ray, Stefan Sundström, Slagsmålsklubben, Those Dancing Days och, framförallt, The Concretes. Concretes är en kanonbokning. Antagligen den bästa bokningen hittills i år. Dessutom har jag alltid lyckats missa Concretes varje gång jag haft möjlighet att se dem så i den bemärkelsen är det naturligtvis extra trevligt att de förärar Putte med ett besök i sommar.

Annars vet jag inte riktigt vad som finns att säga om släppet. Those Dancing Days är svårt att säga något om innan man hört nya skivan (även om singeln Fuckarias låter lovande inför albumsläppet). I övrigt är det inget man höjer på ögonbrynen åt direkt. Daniel Adams Ray kändes väl ganska väntat så det finns väl inte så mycket att säga om, även om jag personligen inte är riktigt lika begeistrad över hans musik som många andra tycks vara. Slagsmålsklubben har jag aldrig förstått storheten med och Stefan Sundström tja, det är väl inget jag lyssnar på direkt men han kan säkert göra en trevlig eftermiddagsspelning någon av dagarna.

Men som sagt, Concretes är en toppenbokning, helt klart den stora behållningen med dagens bandsläpp.

PS. dessutom fanns ett gäng kassa hårdrocksband med i släppet men dem orkar jag inte ens lägga energi på kommentera.

Grammis

Var alltså Grammis ikväll. Gick väl nästan exakt som väntat, inga överraskningar där liksom. Personligen kan jag tycka att Robyn fick ett par priser för mycket och att Annika borde fått något. Annika kunde ha fått textförfattarpriset (gick till Håkan) så kunde Håkan ha fått priserna för album (Robyn) och kompositör (Robyn) istället. Missförstå mig inte, jag har inget emot Robyn men jag tycker inte hon har gjort årets bästa album.
Och som sagt, Annika borde definitivt ha fått något pris.

Anna von Hausswolff kunde gott ha fått priset som årets nykomling också (om hon ens var nominerad, har dålig koll där). Fast att Linnros skulle ta hem det var väl ungefär lika oväntat som att solen går upp imorgon bitti.

Nytt med Autisterna

Såg precis att fina Autisternas nya singel/EP Rachel Ray finns på Spotify. Gå in och lyssna. Nu. Genast.

Första gången jag hörde Autisterna föll jag direkt. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den första låten jag hörde var den magnifika indierökaren "Himmelen", en låt jag fortfarande älskar djupt, en låt som inte går att sitta still till. Jag föll och sedan dess har jag varit minst sagt förtjust i Autisterna.
Så jag ser fram emot att höra nya albumet Legender som ska komma framåt vårkanten. Singeln/EP:n låter onekligen lovande.

Uppsatsen är färdig

Sedan i eftermiddags är uppsatsen jag arbetat med under hösten (och då framförallt nu sista veckan då huvuddelen av texten skrivits) färdig och inlämnad. Det känns skönt. Nu återstår bara seminariet då man ska försvara sin egen uppsats och opponera på någon annans innan man kan lägga uppsatsarbetet bakom sig helt och hållet. Det ser jag fram emot.

I övrigt har jag inte så mycket tillägga för tillfället i och med att jag mest haft tankar på uppsatsen på sistone. Man kommer liksom inte på så mycket annat att skriva om då.
Dock kan jag tillägga att jag just nu sitter och lyssnar på Richard Hawleys låt Valentine från fina albumet Lady's Bridge som kom för några år sedan. Det är en magnifik låt.

Nu väntar en veckas hårt arbete

Är tillbaka i Kalmar nu. Åkte tillbaka hit ner idag (måndag) efter att som bekant ha varit uppe i Karlskoga över jul och nyår. Hoppas alla hade ett trevligt nyår förresten och att ni får ett kanonår i år. Själv firade jag nyår med några bekanta och hade en trevlig kväll helt enkelt.

Nu i början av januari går jag dock in på slutspurten av uppsatsskrivandet. 10/1 ska uppsatsen lämnas in och tills dess är det så kallat hårdköra som gäller. Så förvänta er inte att det kommer dyka upp något inlägg här förrän tidigast nästa måndag, som ni säkert förstår måste jag lägga min tid och energi på att se till att bli färdig med uppsatsen.