En bekännelse

Jag måste bekänna en sak. Efter att ha lyssnat på den några gånger på senaste Sonic-skivan (fan vad jag har tjatat om Sonic nu ett tag, men det här sista gånge, jag lovar) har jag kommit underfund med att jag är ganska förtjust i Orups nya singel ”Född i november”.
Det är inte alls likt mig. Det är ju inte något jag brukar falla för och bortsett från en kort period i barndomen på 90-talet (och här snackar vi alltså kring 93-94 någon gång) har jag egentligen aldrig gillat Orups musik. Det har på något sätt alltid varit för hitorienterat och många gånger ganska slätstruket. Det mesta han gjort är mer doobidoo än Popcirkus om ni förstår liknelsen. Och jag tycker fortfarande att låtar som ”Magaluf” och ”Då står pojkarna på rad” är ganska fruktansvärda.
Men det är något med ”Född i november” som fångar mig. Jag vet inte exakt vad det är som fångar mig men kanske är det tillbakablickandet mot gångna tider och det något sorgsna temat om att inget varar för evigt. Om ungdomens drömmar och vad som hände sen. Som en sorts lightversion (med betoning på lightversion) av det Håkan gör i ”Tro och tvivel” och aktuella ”River en vacker dröm”. Inga jämförelser i övrigt dock, Håkans sånger är ju minst sagt ett helt gäng snäpp vassare än Orups dito.
Jag känner mig ärligt talat lite förvirrad efter att ha upptäckt att jag är förtjust i låten. Jag vet liksom inte riktigt hur jag sak förhålla mig till det. Jag kunde aldrig tro att jag skulle bli förtjust i något som Orup gjort. Men den här gången blev jag det, lite lite pinigt kanske men å andra sidan är det ju faktiskt en bra poplåt, varken mer eller mindre.

Minner om en magisk kväll

Så finns då "River en vacker dröm" att lyssna på på Spotify. Jag kan, likt Fredrik Virtanen skrev i en krönika för några veckor sedan, tycka att det är lite synd att Håkan inte behöll sin ursprungliga tanke och lät den där magiska kvällen på Way Out West vara enda gången låten hördes. Det kändes väl visserligen redan då att den inte skulle bli så men ändå, jag är en sucker för det unika och speciella, för de där ögonblicken som bara existerar en enda gång och sedan är borta. Därför kan jag tycka att det, på ett sätt, är lite synd att det inte bara blev den enda gången. Men å andra sidan är det en magnifik låt så det hade också varit tråkigt att aldrig få höra den igen, och visst blev jag lite exalterad när jag först såg att den låg där och gick att lyssna på.
Den är väldigt bra (magnifik som sagt), men visst är det så att den var ännu lite bättre den där augustikvällen i slottsskogen. Det blir ju lätt så, en magisk liveupplevelse går inte att helt och fullt "översätta" till skiva. Jag har faktiskt undvikit youtubeklippen från den konserten, och då "River en vacker dröm" i synnerhet. Hela konserten var ett där och då-ögonblick, ett unikt tillfälle, för mig som var där försvinner där och då-känslan om jag skulle sitta och titta på skakiga youtubeklipp med dåligt ljud.
Istället lyssnar jag på låten på Spotify och låter minnena och känslorna från kvällen skölja över mig. Visst är det som jag skrev ovan på sitt sätt lite synd att den ursprungliga tanken om det enda tillfället övergavs, men det hindrar ju inte att jag njuter av låten och låter den minna om en kväll då magi låg i luften.