Nyårsskivan

Eftersom det bad så snällt i kommentarsspåret kommer här låtlistan till årets upplaga av den traditionella nyårsskiva som sätts ihop och bränns ut i ett exemplar varje nyår. Observera att det är en ganska exklusiv tjuvtitt, normalt är listan hemlig fram till nyårsafton.

1. Säkert! – Dansa, Fastän
2. The Crookes – Backstreet Lovers
3. Shout Out Louds – 1999
4. Håkan Hellström – River En Vacker Dröm
5. She & Him – Ridin’ In My Car
6. Lykke Li – Get Some
7. CEO – Come With Me
8. Monty – En Till Sarah
9. Orup – Född I November
10. Fatboy – Bad News From Pretty Red Lips
11. Peter Morén – Ett Land Som Inte Är
12. Steget – Kom Igen
13. Beach House – Norway
14. The Drums – Me And The Moon
15. Chicagojazzen – VI
16. Per Egland – Lust och Hägring
17. Anna von Hausswolff – Old Beauty/Du Kan Nu Dö

17 sånger blev det alltså i år. Vad tycks? Vilka sånger tycker ni att jag missat som borde vara med? Är det någon sång som borde strykas? Eller är skivan helt perfekt som den är?
Själv måste jag säga att jag faktiskt är ganska nöjd. Lyssnade igenom skivan igår kväll och den var mycket trevlig att lyssna på.
Och om någon undrar så jo, det finns ett antal urvalskriterier jag förhållit mig till (de är en del av traditionen), men vilka de kriterierna är orkar jag inte rabbla upp här.

PS. Eftersom alla låtarna inte finns på Spotify har jag inte gjort någon spotifylista av skivan, men jag hoppas det går bra ändå.

En bekännelse

Jag måste bekänna en sak. Efter att ha lyssnat på den några gånger på senaste Sonic-skivan (fan vad jag har tjatat om Sonic nu ett tag, men det här sista gånge, jag lovar) har jag kommit underfund med att jag är ganska förtjust i Orups nya singel ”Född i november”.
Det är inte alls likt mig. Det är ju inte något jag brukar falla för och bortsett från en kort period i barndomen på 90-talet (och här snackar vi alltså kring 93-94 någon gång) har jag egentligen aldrig gillat Orups musik. Det har på något sätt alltid varit för hitorienterat och många gånger ganska slätstruket. Det mesta han gjort är mer doobidoo än Popcirkus om ni förstår liknelsen. Och jag tycker fortfarande att låtar som ”Magaluf” och ”Då står pojkarna på rad” är ganska fruktansvärda.
Men det är något med ”Född i november” som fångar mig. Jag vet inte exakt vad det är som fångar mig men kanske är det tillbakablickandet mot gångna tider och det något sorgsna temat om att inget varar för evigt. Om ungdomens drömmar och vad som hände sen. Som en sorts lightversion (med betoning på lightversion) av det Håkan gör i ”Tro och tvivel” och aktuella ”River en vacker dröm”. Inga jämförelser i övrigt dock, Håkans sånger är ju minst sagt ett helt gäng snäpp vassare än Orups dito.
Jag känner mig ärligt talat lite förvirrad efter att ha upptäckt att jag är förtjust i låten. Jag vet liksom inte riktigt hur jag sak förhålla mig till det. Jag kunde aldrig tro att jag skulle bli förtjust i något som Orup gjort. Men den här gången blev jag det, lite lite pinigt kanske men å andra sidan är det ju faktiskt en bra poplåt, varken mer eller mindre.