Han gör sin grej, och gör det bra

Stefan Sundström & Johnny Dunders Elektriska Cirkus
Festivalens öppningsakt är en man som gått sina egna vägar och sagt och gjort det han känner för. Stefan Sundström har inte anpassat sig efter någon mall eller varit rädd för att göra någon upprörd. Man kan tycka vad man vill om honom, hans musik och hans texter som ständigt står på de svagas sida. Men oavsett vad man tycker går det inte att säga annat än att han gör sin grej och att han gör det bra. Oavsett om han gör visor eller, som idag, rock är det alltid konsekvent genomfört och framfört på ett Sundströmskt yvigt vis med spår av såväl progg som punk och bluesrock. Detta är ett intryck som förstärks av det kompetenta och lagom skitiga band som backar upp denna eftermiddag. De piskar upp ett bra och småbluesigt sväng som blir en utmärkt start på Putte i Parken 2011. Samspelet med publiken, som även om den inte är jättestor är något större än jag väntat mig med tanke på att det är tidigt på dagen och festivalen ännu inte riktigt kommit igång, är bra och såväl Sundström som hans bandmedlemmar tycks vara på gott humör. Som extranummer bjuds vi på en cover av Ebba Gröns Slicka uppåt, sparka neråt, ett låtval som väl sammanfattar vad Sundström står för som artist. En hybrid av progg, punk, vänsterideal och häcklande av översitteri och maktfullkomlighet. Allt som allt en minst sagt utmärkt start på festivalen.

Betyg: 3

Concretes är en kanonbokning!

Putte I Parken har släppt liten nytt idag. De akter i släppet som är värt att nämna är Daniel Adams Ray, Stefan Sundström, Slagsmålsklubben, Those Dancing Days och, framförallt, The Concretes. Concretes är en kanonbokning. Antagligen den bästa bokningen hittills i år. Dessutom har jag alltid lyckats missa Concretes varje gång jag haft möjlighet att se dem så i den bemärkelsen är det naturligtvis extra trevligt att de förärar Putte med ett besök i sommar.

Annars vet jag inte riktigt vad som finns att säga om släppet. Those Dancing Days är svårt att säga något om innan man hört nya skivan (även om singeln Fuckarias låter lovande inför albumsläppet). I övrigt är det inget man höjer på ögonbrynen åt direkt. Daniel Adams Ray kändes väl ganska väntat så det finns väl inte så mycket att säga om, även om jag personligen inte är riktigt lika begeistrad över hans musik som många andra tycks vara. Slagsmålsklubben har jag aldrig förstått storheten med och Stefan Sundström tja, det är väl inget jag lyssnar på direkt men han kan säkert göra en trevlig eftermiddagsspelning någon av dagarna.

Men som sagt, Concretes är en toppenbokning, helt klart den stora behållningen med dagens bandsläpp.

PS. dessutom fanns ett gäng kassa hårdrocksband med i släppet men dem orkar jag inte ens lägga energi på kommentera.