P3 Guld

Nomineringarna för årets P3 Guld släpptes idag. Så här faller mina röster:

Årets nykomling: Anna von Hausswolff (övriga nominerade: First Aid Kit, Jasmine Kara, Royal Republic, Tove Styrke)
Motivering: Stod mellan von Hausswolff och First Aid Kit, båda har ju gjort riktigt bra skivor (och ingen av de andra känns ens som ett alternativ). Valde foll på von Hausswolff då jag lyssnat mer på henne och jag nog är lite mer förälskad i hennes skiva, en skiva som jag anser vara en av årets allra bästa.

Årets låt: Robyn - Dancing on my own (övriga nominerade: Daniel Adam Ray - Gubben i lådan, Johnossi - What's the point, Oskar Linnros - Från och med du, Salem Al Fakir - Keep on walking, Swedish House Mafia - One)
Motivering: Ett ganska självklart val. Dancing on my own är helt enkelt den bästa av de nominerade låtarna. En grym låt helt enkelt.

Årets grupp: Hästpojken (övriga nominerade: Johnossi, Kent, Swedish House Mafia, The Radio Dept.)
Motivering: Det här var ett svårt val. Våndades svårt om jag skulle välja Hästpojken eller Radio Dept. Att det blev Hästpojken beror i slutändan dock på att jag har lyssnat lite mer på deras skiva, visserligen för att jag inte har kommit mig för att köpa "Clinging to a scheme" än men ändå. Men ett svårt val som sagt.

Årets artist: Säkert! (övriga nominerade: Daniel Adams Ray, Håkan Hellström, Oskar Linnros, Robyn)
Motivering: Här stod det mellan Säkert! och Håkan, det var nog årets svåraste val. Man vill ju ge båda två ett pris liksom. Men eftersom Håkan fick min guldmicksröst och för att Annika ju är Annika och jag älskar Annika så valde jag Säkert! här.

Guldmicken: Håkan Hellström (övriga nominderade: Familjen, Hoffmaestro, Melissa Horn, Robyn)
Motivering: Motivering är egentligen överflödig här, det här var det mest självklara valet av alla, Håkan vinner på utklassning.

Vill du rösta och se nomineringarna i de kategorier där en jury utser vinnaren? Gå då in här

Låter bättre än nånsin

Hästpojken
Redan i början av spelningen slår det mig att så här bra har Hästpojken aldrig låtit tidigare när jag sett dem live. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör det men kanske är det nytillskotten av musiker, kanske är det de nya låtarna eller kanske är det helt enkelt bara ljudanläggningen som är bättre. Dessutom känns Martin mer avslappnad och bekväm än vad jag någonsin sett honom. Han verkar trivas på scenen och droppar den ena onelinern efter den andra i sina för dagen ganska charmiga mellansnack. ”Står de och väntar på Takida?” funderar han syrligt kring den folksamling som börjar samlas vid stora scenen som ligger precis bredvid den scen Hästpojken har till sitt förfogande.
Sen är naturligtvis musiken strålande. De nya arren lyfter verkligen de gamla låtarna (Matti Ollikainen på piano är nog bandets bästa värvning sen sist jag såg dem) och de nya låtarna är tja, riktigt bra poplåtar helt enkelt. Störst jubel för eftermiddagen får inte helt oväntat vinterns hit ”Gitarrer och bas, trummor och hat” men publiken verkar uppskatta hela konserten. Spelningen avslutas naturligtvis som alltid med ”Caligula”, ett lysande livenummer som på ett snyggt sätt knyter ihop konserten.

Betyg: 4